Advent och jul
1:a advent har nu passerat och det är mindre än 3 veckor till julafton. I år ska jag till min dotter och fira jul, första julen som jag åker och firar någon annanstans än hos mamma och pappa. Ingen jul har ju i och för sig känts ok sen mamma dog men jul har det ju blivit och kommer att bli ändå. Jag kommer ändå att fira jul med mitt älskade barnbarn och min älskade dotter och det är ju det viktigaste. Annars då så fortsätter livet att rasa på och föra med sig problem och oro, nu i form av Ozzie som har gjort sig illa och det verkar sitta i nacke och rygg vilket gör att han inte längre är lika glad och sprallig. Ligger och gnäller och han går på värktabletter för att kunna ha det ok. Veterinär och jag avvaktar och så får vi se vad som hände och hur det utvecklar sig men blir det inte bättre till efter jul så tar jag nog det hemska svåra beslutet att ta bort honom och låta denna underbara och spralliga själ somna in. Jag önskar så att allt kunde lugna ner sig och bara vara ett tag, inga mer olyckor, dödsfall eller sorgsna och tråkiga händelser och känslor. Det har helt enkelt varit för mycket nu och jag känner mig helt utpumpad och trött på allt.
Idag blir det äta julbord med jobbet och imorgon ska jag in till stan och ta en snabbfika med en vän och så på fredag ska jag hämta mitt barnbarn som sover över och sen lördag och söndag blir det jobb. Orkar inte tänka och ta beslut just nu och vill bara ha det lugnt runt omkring mig. Jösses vad jag saknar min mamma och hennes goda råd som jag verkligen skulle behöva nu. Hennes alltid klara sätt att se på saker och hennes optimism som jag för det mesta har men just nu känns världen bara grå och svart. Jag trivs inte alls just nu med någonting och känner mig bara irriterad och ledsen, önskar så att jag kunde fly till en öde ö och bara vara där i en månad och slicka mina sår. Usch och fy vad detta blev nattsvart, men men vi går snart mot ljusare tider och jag hoppas att mitt liv gör det också.
