Fundersam och lite deppig
Usch, vad allt känns tråkigt just nu. Känner mig på något sätt fängslad och fasthållen, jag kommer inte någon vart överhuvud taget. För gammal för att attrahera arbetsmarknaden och få ett nytt jobb, alla rycker och sliter i en och jag räcker ta mej faan inte till och inte har jag samvete att skrika nej heller. Jag hatar mig själv för att jag inte kan säga nej utan hela tiden jamsar med och ställer upp. Det är ju tame faan inte många som ställer upp tillbaka sen ialla fall. Nu känns det som jag är gammal överbliven och ensam och bara slits i från alla håll. Usch! Igen måste jag försöka ta mig ur detta svarta hål och kämpa mig upp mot ljus och värme, önskar att jag kunde fly och bara va på en öde ö med min dator och kunna sitta vid vattnet eller vid en sprakande eld och skriva och inte behöva bry mig om mer än mina djur och mig själv. Jag saknar mamma och hennes goda råd och att bara kunna prata med henne om allt och sen våra härliga shoppingrundor. Jag skulle verkligen behöva ha tillbaka min mamma just nu.
Nä slut på depp nu och så försöker vi kämpa oss upp igen och igen då da! Idag ska jag ut med Ozzie och springa en stund och Asta som då inte vill springa många steg får gå ut med Carola istället. Efter det blir det dusch och hem till en ny bekantskap här i Bestorp och ta en fika, sen dela dosett hos pappa och efter det ska jag inte göra mer. Imorgon blir det städa och tvätta bilen och sen är det dags och gå på o jobba igen. LIka bra det så man inte sitter här hela helgen och tycker synd om sig själv.
Mot ljuset!!!!
