Tid tid tid tid
Hur i helvete blev det så här! Puh! och fy katten alltså. Allt med planeringen av att hinna skriva och måla och hinna med sig själv har verkligen rasat och hamnat någonstans långt ner i en väldigt stor ryggsäck. Just nu känner jag som en urvriden disktrasa som dessutom har torkat ihop och inte längre har förmågan att suga upp vatten. Ständigt trött och ständigt jagad, inte bara av andra utan även av mig själv. Det enda som funkat skapligt, inte godkänt men ändå något är träningen och det kan jag nog tacka Carina för. Hade inte hon och jag bestämt träff på gymmet för att träna så hade jag inte åkt dit heller kan jag säga. Min motivation för att skriva finns där men jag kommer inte till skott och sätter mig, vet inte varför. Motivationen för måla ligger på is och jag tänker på vad jag vill måla men tanken kommer liksom aldrig ut. Vad ska jag göra?
Jag måste på något sätt hitta tillbaka till mig själv och börja göra saker istället för att bara åka iväg och hjälpa andra som ropar eller ringer och behöver mig. Jag älskar min familj och mitt barnbarn och vill ju träffa henne med och hur jag ska hinna det med detta schema och alla som bara rycker och sliter i mig det fattar jag inte. Hur ska jag lära mig att säga nej och inte få dåligt samvete för det, hur ska jag kunna lära mig att tänka på mig själv först och sen andra. Ok pappa då naturligtvis men han är ju självklar men inte ens han finns det tid för. Nu när gräset växer måste jag även hjälpa honom med gräsklippningen, det orkar inte hans gamla slitna kropp med längre. Nu har vi köpt en åkgräsklippare åt honom och det verkar han uppskatta och han tycker nog det är lite roligt. Detta innebär att tiden för att klippa gräs har gått ner radikalt. Men allt annat och alla andra som vill träffas och behöver mig av någon anledning. Då pratar jag om de som inte ger mig något tillbaka, de som bara tar mig för given och som anser att jag alltid hjälper till och som anser att det är självklart att jag alltid finns där. Jag är så himla trött på att inte räcka till för mig själv.
Nu måste jag ta tag i detta och se till att min lilla dyrbara fritid finns för mig själv och det jag faktiskt behöver och vill göra, inte göra saker för de som inte ger något tillbaka. Jag måste lära mig att jag inte behöver få dåligt samvete och att jag inte är en dålig person om jag säger nej och inte alltid ställer upp. Mina vänner kommer att finnas kvar och för dem kommer jag att finnas här men även de kanske får ett nej här och där och det lär väl märkas om det är vänner då misstänker jag :-)
Nu tar vi en vecka i taget och där planerar vi in fritid och skrivandet så att det inte finns tid att ta på sig annat. Nu ska jag ta mig faan schemalägga min fritid så att inget annat kan ta plats dessa dagar, träning och skriva ska bli nr 1 och jag räknar med att fram till semestern ska jag även bli klar med min lilla kurs i skriva där jag kanske kan tjäna lite pengar på att skriva så jag kan gå ner i tid. Jag ska även ta tag i jobbsökandet och försöka locka någon att anställa en gammal 50+ som administratör. Nu jobbar jag helgen men sen nästa vecka blir det att planera tiden. och sen kör vi vecka för vecka för att hitta tillbaka till frid och ro och känna sig nöjd med livet och tiden jag har. Att skriva och måla är så pass viktigt för mig så jag måste ta den tiden och gör jag inte det kommer jag att bränna ut mig med att slösa tid på folk som bara utnyttjar mig. Jag har ledigt var 6:e vecka och det är alldeles för lite för att hinna med att slösa min lediga tid på folk som inte kan finnas där för mig när jag behöver. Så jag ber om ursäkt redan nu ifall ni får ett nej och att jag inte längre är lika tillgänglig för alla. Jag kommer ha dåligt samvete och jag kommer må dåligt för det också men förmodligen kommer det leda till att jag mår bättre i längden.
Kram och förlåt till en del av er i alla fall :-)
